Vet inte riktigt vad jag ska skriva om. Har igentligen inte haft någon nära som har döt. Min gamelmormor dog när jag var sex år men träffade aldrig henne. Mitt sista ögonblick med Linetta har jag skrivit om. Sen har jag en kanin som jag hade i några månader som jag fick lämna tillbaka för hon hade ADHD och hoppade nästan över våran blakong. Men ett sista ögnblick då hm.. Kanske låter töntigt eftersom att jag skriver om en häst men.. Hästen hette Mimmi.

Jag var för liten för att rida på henne men hon var ändå min favorithäst på blåkulla. När jag kom tillbaka ditt efter att ha sålt Linetta så berättade mamma för Lotta som äger stället att jag hade henne som favorithäst även fast jag aldrig fick rida henne. Så när jag kom tillbaka så fick jag henne. Jag red henne hela tiden och älskade henne. Jag skulle även börja tävla henne men så långt han det inte. Mamma berättade för mig att hon skulle avlivas. Jag grätt väldigt mycket. Sista dan i stallet så kunnde jag inte ens stå för jag grätt så mycket. JAg var bara inne hos henne. När jag kom tillbaka tre dagar senare så var hon borta. Jag gick in och satt där hon brukade stå och bara grätt. Sista ögonbliket med henne var medandra ord dagen innan hon försvan.

 
Här har vi pärlan. RIP